Fotvandring längs Klaipedas gator

Klaipeda med sina 190 000 invånare är landets tredje stad, trots historiskt många katastrofer. Statyn påminner om att 60% av stadens byggnader bombades sönder vid andra världskriget. 1854 brann större delen av stan upp. Men nu är stan på frammarsch, liksom övriga Litauen. Ett problem är energin. De stängde av säkerhetsskäl de gamla kärnkraftverken för två år sen. Nu helt beroende av den miljövidriga ryska gasen. Och monopolsituationen gör att rysarna hela tiden höjer priset, mer än till de flesta andra länder.

Med båt i Klaipedas hamn

Besökte Litauens enda stora hamn i Klaipedas. Fick en båttur längs hamnens kajer. 7 000 fartyg anlöper här varje år. Containertrafik till bl.a Gävle. Men här finns också mycket landstransporter, ex containertåg till Moskva och tåggodslinje till Kiev.

Sport för alla

Deltar i internationell konferens Sport for All, i Litauen. Värdet av allas rätt till idrott. Kampen mot läktarvåld, rasism och doping. Sporten för att bygga broar. Idrottens betydelse inom skolans ram för barnens hälsa, mm

Piren i Palagna

Palagna är en gammal stad från 1100-talet, tror jag. På 1600-talet växte handeln. Mäktiga män i bl.a Riga ville bli av med konkurrensen. De fick hjälp av svenska krigsmakten som 1701 förstörde hamnen. Svenskarna spärrade även av inloppet med stenar.

Nu är man fri både från svenskar och kommunister. Idag är piren en favoritplats för promenader, speciellt vid solnedgången.

Östersjön från öst

Kom via Köpenhamn till Palanga i Litauen. Förstår inte varför vi svenskar förtränger alla fina platser som finns på den östra sidan av Östersjön. Palanga inget undantag. Kände själv inte till platsen förrän jag idag mjuklandade här. Nu vet jag bättre. Mycket mysig sommarort, med fortfarande låga priser, men med bra kvalité. Troligen är det Sovjetspöket som lever kvar inom oss och som utmålar allt i öst som grått?

Hälsingegårdarna Sveriges femtonde världsarv

- Hälsingegårdarna är nu Sveriges femtonde världsarv. Det handlar om det unika med Hälsingegårdarna: att hälsingarna har byggt fler och större rum för fester än bönder i resten av världen. Dessutom har fler dekorerade interiörer bevarats i Hälsingland än någon annanstans fram till idag. Hälsingegårdarna fyller en lucka på världsarvslistan eftersom böndernas byggande är underrepresenterat bland världsarven.

”Socknen är tätt befolkad och gårdarna äro liksom öfverallt i Helsingland försedda med stora mangårdsbyggnader samt i öfvrigt väl bebyggda. Hvarje bonde har på sin gård två och de rikare ända till tre tvåvåningshus, byggda i vinkel, så att de på tre sidor innesluta en fyrkantig gårdsplan.
På många ställen stå byggnaderna obegagnade utom vid större gästabud, och gårdar finnas, där de icke ens äro inredda.”
- Läsebok för folkskolan, 1892

 

Fotot är från förra året. Den här gården utanför Järvsö ingår inte i världsarvet. Men den är ändock typisk för den tidsandan. Och det finns många stora gårdar byggda med snickarglädje i Hälsingland att beskåda för den som har vägarna förbi.

Grötängens årsmöte 2012

- Stilla flyter Testeboån. Lika stilla förflöt årsmötet i stugföreningen. Svingade ordförandeklubban där allt handlade om ansvarsfrihet, omval och bifall till motionsförslagen. Den närmaste insatsen blir att gemensamt sköta om vår äng, Grötängen, med bland annat slybekämpning.