Tillbaks till Hong Kong

- Känns omtumlande att komma från det fattiga Vietnam till Hong Kong. Bor nu på fastlandet i Kowloon. Var just och åt på Nicholini`s, den kanske bästa italienska restaurangen utanför Italien. Tog tunnelbanan dit till ön Hong Kong. Kommunikationerna fungerar utmärkt.

Ett jobb för de som söker sig uppåt

- Hittade dessa män hängandes i sina linor tvättandes fönster. Hörde från en lokal person att det inte är helt ovanligt med fall-olyckor här i Saigon. I kommunistiska Vietnam skulle arbetarnas arbetsmiljö behövas ses över. Dessutom besviken på att det fria ordet inte får råda i landet. Omöjligt att exempelvis använda sig av facebook. Censur råder inom flera områden.

Toppenbra restaurang i Saigon

- Avslutade dagen på takterrassen på Hotel Rex i Saigon. Hotellet blev känt när de amerikanska trupper under Vietnamkriget använde Rex för de dagliga presskonferenserna som journalisterna döpte till The Five O'Clock Follies. Detta eftersom amerikanarna ständigt försökte visa på vilka framgångar de gjorde i kriget. Takets bar var då ett välkänt tillhåll för militära tjänstemän och journalister. Numera serveras god mat och musik till mer fredligt inriktade utlänningar.

Men det är bra för grönskan

- Så kom den första regndagen under resan. Egentligen inte så ovanligt med regn här i Hoi Ans tropiska klimat. Passar oss faktiskt bra. Idag är resdag. Bil till Danang och sedan flyg till Ho Chi Minh eller Saigon som vi fortfarande brukar säga.

Strandhugg på Hon Lao efter snorkling

Cham-öarna är en ögrupp bestående av sju öar, cirka 30 km österut från Hoi An i Sydkinesiska havet. Här finnas utmärkta snorklingvatten och spännande berg att vandra i. Men överfarten var gungig och dagens snorkling krävande på grund av havsströmmarna. Men det är värt mödan.

Gjorde strandhugg på största ön Hon Lao (fotots bakgrund). Gick i land på vacker sandstrand för att efter en vandring i bergen komma till denna övärlds enda större samhälle med 3 500 skrivna medborgare. Cirka tusen av dessa lever emellertid på fastlandet, för studier eller arbete. Främsta sysselsättningen här är naturligtvis fisket. Östra sidan av ön är och har varit militärbaser.

Hoi An - en gammal vacker stad

- Japanska köpmän byggde denna täckta bro för att skapa bättre handelsförbindelser med kineser och vietnameser som bodde på andra sidan ån. Dåtidens uppmuntrande av frihandel. Bron byggdes 1593 och 1719 kompleterades byggnaden med ett vietnamesiskt tempel.

Hela stan är charmerande med alla tempel och luggslitna gamla hus och var och en med sin speciella arkitektur och historia. Dessutom vimlar det av människor trots att endast 75 000 personer bor här.

350 000 för tre tröjor

- Marknaden i Hoi An bjuder på det mesta, exempelvis fisk, levande hönor, grönsaker och för oss turister kläder och sidentyger. Fastnade för tre snygga piketröjor.

Men inflationen har varit mycket hög och är tyvärr på väg uppåt igen, drygt 12 % för 2010. De ökade matpriserna drabbar snabbt den redan mycket fattiga vietnamesiska befolkningen. Den goda tillväxten kan här snabbt ätas upp. Men som västerlänning behövde jag inte med vår starka valuta pruta vid mitt köp. 350 000 dong motsvarar 125 kronor.

Nyårsfesten är över

- Där satt vi tillsammans under nyårsafton. Vi var från Hong Kong, Italien, Moldavien, Vietnam, Schweiz, Sverige och Finland runt bordet. Och vi var bara samlade tillsammans, denna enda gång i livet, för en uppgift. Att fira in det nya året. Festligt blev det. Men allt har tyvärr ett slut. Så även denna natt. Nu rullar dagarna iväg in på det nya året 2011.

2010 lämnas nu bakom oss

- Avslutade året med en milslång promenad längs Cua Dai-stranden. En av Vietnams bästa stränder. Risken är uppenbar att denna plats är sönderbyggd med hotell om några år.

Bland gallerier och ateljéer

- Som i Skagen eller Österlen har det speciella ljuset och lugnet lockat konstnärer till Hoi An. Spännande att strosa från galleri till galleri bland de hundratalet konstnärer som visar upp sin konst.

Hoi An är en gammal stad som fått uppleva portugiser, japaner, kineser, fransmän och amerikaner komma och gå. De flesta har lämnat en bit kulturarv efter sig som gjort den gamla staden till en självklar plats i Unescos världsarvslista.

Att enbart leka med tårna

- Känner en sval vind från sydkinesiska havet. Varmare att simma i havet än i poolen. Men strömmarna var lite för starka för att inge avkoppling. Skönast att bara sluta ögonen på en solstol och lyssna på vågorna.

En timmes flygresa norrut från Saigon till Danang i mellersta Vietnam och sedan vidare med bil 2,5 mil till Cua Dai-stranden, några kilometer öster om Hoi Ann, skapar denna möjlighet till avkopplande miljö.

Ett bit otäck historia

Ett besök vid Cu Chi tunnlarna är viktigt för att förstå hur Vietnameserna fick kämpa för sin självständighet. Tunnlarna började byggas utanför Hanoi under tiden då fransmännen försökte erövra landet. Men de flesta av de över 200 km långa kryptunnlarna byggdes och användes när amerikanarna härjade i landet. De är ofta byggda i tre våningar och nog kändes det skrämmande att gå ner där även om det bara gällde de enklaste och största.

Ut från storstadens brus

- Idag tog Xuan Thu (t.h.)med oss ut på en heldagsutflykt. Bland annat blev det en avkopplande båttur på Mekongfloden och några av dess mindre kanaler. Den är världens tionde längsta flod.

Vacker gatubild inför nyårsfirandet

- När man är i Vietnam ska man satsa på Vietnamesisk mat förstås. Här finns många restauranger med utsökt mat. Och efter middagen är det bara att sätta sig på någon uteplats med en kopp kaffe och facineras av gatulivet. Det stora familjenöjet här i Saigon är att åka runt på stan med sin Vespa. Och hela familjen ska med. 4-5 barn och vuxna på en Vespa hör till vanligheterna. Men varför har de vuxna hjälm, men inte barnen??

Ho Chi Minh eller Saigon?

- Ett problem med stan är att det ofta saknas riktiga trottoarer. Allt verkar planerat för vägar med vespor, cyklar och bilar. Vi gick idag till Jade-kejsarens pagod. Fantastiskt att uppleva folkvimlet efter vägarna.

Saigon hette ursprungligen Prey Nokor. Efter det att vietnameser på 1600-talet kom inflyttade kom staden att kallas Sài Gòn. Därefter har både fransmän och amerikaner härjat här. 1975 störtades den amerikastödda regeringen av den kommunistiska armén och deras allierade, FNL. Stadens döptes om efter den tidigare nordvietnamesiske ledaren Ho Chi Minh och utvidgades samtidigt geografiskt. Fortfarande kallas emellertid innerstaden av många för Saigon.

Med livet som insats

- I åttamiljonersstaden Saigon kan du inte vänta tills gatan är fri från vespor och bilar. Det är "bara" att gå. Det brukar tydligen fungera. Kan bara påminna mig Bombay och New Delhi med värre trafik.

Dags att lämna Hong Kong

- Juldag = resdag. Nu med sikta på Vietnam.